2016-11-28

Guillocheringsmaskin på gång...

Som ni minns har vi pratat om att mekaniken i en Guillocheringsmaskin är svår att förklara för en genomsnittlig museibesökare. Det är svårt nog med pantografen - och då är den ändå mycket enklare...

Därför är det nu på gång en modell i trä som skall illustrera tre olika mönster: Ett enkelt "allagreck" och sedan två som är litet mera komplicerade, men fortfarande enkla.


Grundtanken är stora kugghjul som tydligt visar hur tre olika kugghjul med olika antal kuggar på kan fås att rita tre olika mönster.

De tre olika modellerna skall sitta bredvid varandra i en gemensam låda som i sin tur byggs in i en bokhylla så att våra besökare kan se dem både framifrån och bakifrån.

Ni ser lådan i dess nuvarande stadium här nedanför.
Under lådan med sina tre modeller är det tänkt att sitta en drivmotor och när man har stoppat i fem kronor i apparaten så skall modellerna snurra i (exempelvis) en minut så får våra besökare se hur det rör sig upp och ner och runt.

Ovanför själva modellerna, i ett mörkt utrymme, skall vi ha tre stycken cylindrar som får föreställa glas och när modellen går (efter betalning, alltså) så är det tänkt att med hjälp av självlysande färg (se länken här) rita upp mönstret.

Modellen är på gång, de flesta delarna finns hemma vid det här laget men jag behöver fundera litet över den självlysande färgen innan jag beställer hem den...

Det här kommer att bli ett jättebra komplement till den riktiga Guillocheringsmaskinen. Däremot kommer vi att behöva fundera litet över hur vi skall möblera när vi väl har fått Guillocheringsmaskinen och modellen på plats och dessutom skall skapa utrymme för den vertikala pantografen!

Inför nästa säsong står vi inför diverse spännande utmaningar vad gäller att presentera våra maskiner.

2016-11-22

Mysteriet (-erna) tätnar...


Tack vare Berne i Kosta har vi nu några ytterligare etsmaskinsfakta.

Berne har tillgång till "massor med pärmar" med anteckningar av en Eric Karlsson - sagde Eric har fört anteckningar över stort och smått, bl a rörande "Utvecklingen vid Kosta Glasbruk".

Om en kan lita på EK så hade Kosta år 1910 minst 3 pantografer, eventuellt 4!
Den senast inköpta (1910) hade plats för 28 "nålhållare" - om nålhållare betyder "plats för ett glas" så är det inte den vi har... ("senast inköpt" betyder att de blad jag haft tillgång till tar slut 1918 - kanske finns ytterligare pantosar bland Bernes pärmar, vem vet?).

Nu har jag i alla fall uppdaterat sidan "etsmaskiner i Sverige" med de nya uppgifterna.

2016-11-16

Utflykt till the Glass Factory den 4 nov


(Detta borde ju bloggats före Långholmen-äventyret, men jag fick lite hastigt fara till Stockholm på en vecka. Där upplevde jag bland annat århundradets snökaos... 39 cm, mer än någon gång sedan mätningarna startade för drygt 100 år sedan. Men nu kommer det äntligen)

Sex stycken var vi som trotsade väderguden (rejält med snö (så långt hade jag skrivit innan jag for till Sth - i backspegeln kan jag istället säga "lite snö hade det kommit"), och ingen hade vinterdäck) och tog oss till Boda glasbruk.
(För alla långväga och/eller ouppmärksamma: orten heter alltså Boda glasbruk. Det finns ingen ort med namnet Boda i Kronobergs län, men däremot i Uppsala län.)

The Glass Factory möttes vi av Emma, som lovat visa oss allt etsat glas från Kosta.
För oss ets-nördar blev det en besvikelse, eftersom där bara fanns ett fåtal exempel på etsade serviser: Bissbi, Elon, Linnea, Rosita, Siv, Superior, små vaser med Sverige- resp Stockholmspanoramat, 2-3 onamnade pantograferade plus 3-4 guillocherade serviser (tex Laura).
Alltså - vi har nånstans 200 mönster på våra plåtar! Vart har alla andra serviser tagit vägen?!?

Vi kom därifrån med massvis med (huvudsakligen dåliga) bilder, som i alla fall tjänade som "anteckningar". Ett par plåtar fick nu "namn", ett par fick inga namn, men i alla fall glasbilder.

Några exempel:

Dessa två känner iallafall inte jag igen. Någon?

Rosita, däremot:

På den rosa lappen står istället bara "1930"
... vilket kan sägas få stöd av vår plåt (nummer 111b) som är signerad:

Vi väckte tanken på en (helst två, förstås: en hos the Glass Factory, den andra hos oss) samarbetsutställningar - plåt + glasexempel.

Se'n tänkte vi att lunch kunde vara bra. Efter diverse dividerande for vi till Pukeberg, där det finns ett trevligt ställe i anslutning till designarkivet.


När vi ändå var alldeles intill Designarkivet knackade vi förstås på, frågade om Pukebergs "designarkiv" från tidig tid (tex blästrades det på Puke från 1880-tal).
Det var förstås inte en fråga som kunde besvaras på stående fot, men det förefaller som om någon med lindrig dammallergi och mycket envishet skulle kunna göra fynd.

Utanför finns en mini-utställning av Pukebergsglas, däribland en panotograferad servis och en guillocherad (som dock benämndes pantograferad på skylten intill):


(Eftersom tiden gått: på arkivens dag for vi, K&Z, tillbaka till Designarkivet. Inte fick vi veta så mycket nytt just då, men vi träffade "Jocke", gammal hyttmästare från Pukeberg. Han kunde berätta att Pukes 12-platsers panto var horisontell, och att den stått i en lada som brann ned nå'n gång i början av '90-talet. Alltså kommer den vertikala grejen inte från Pukeberg, i alla fall. Och det var väl synd...)

2016-11-11

Vilka grejer!

Berne, "Mutter", Lasse och jag (Z) har just varit nere i "Långholmen" för att betitta de två maskiner som Berne skickade bilder på tidigare. Sa jag "betitta"? Jag menar förstås "Bli betuttade av". Läs fortsättningen så förstår ni.

Den ena var ju inte så konstig.  Alla känner vi ju igen en Guillocheringsmaskin när vi ser den, eller hur? Åsså ett par lådor med diverse tillbehör. Men det är ju precis som med den från Madesjö. Och inte är den speciellt stor heller - en lagom gullig liten bordsmodell, liksom. Men jag tror - det var inte alldeles lätt att detaljgranska - att den har en vertikal rörelse också, till skillnad från Madesjö-maskinen.


Men sedan var det ju en maskin till! Ni ser en av Bernes bilder här nedanför och visst blir man nyfiken?
Efter en stunds skärskådande och närstudier var faktiskt slutsatsen klar: Det här, mina vänner, är en vertikal pantograf!
Vad bilden visar är den nedersta nivån med plats för fyra glas. Glasen "chuckas" fast på vanligt sätt men i den här konstruktionen är det så, att glasen roterar medan nålarna rörs upp-och-ned.

Den vertikala, tjocka axeln i mitten är stationär och upp och ner längs den rör sig tre, låt mig kalla dem plattformar, var och en med plats för fyra glas. Ni ser en av dessa tre plattformar en bit upp i bilden. Det här blir rätt tungt och den motvikt som är till för att balansera upp det hela syns som en stående, gråblå cylinder ner till höger. Om, som det ser ut, den är av bly, väger den runt 120-150 kg.
De tre nivåerna för glas, fyra på varje nivå, befinner sig på ungefär 80, 140 och 200 cm höjd och de flyttar sig ju inte eftersom det i den här konstruktionen är nålarna som rör sig upp och ned - inte glasen. Så hur kul har det varit att ställa glasen på plats?

Det finns såvitt jag vet ingen som någonsin nämnt en tolv-glas-pantograf i drift på Kosta. Däremot finns det uppgift om att Pukeberg skulle ha köpt en tolv-glas-pantograf från Tyskland år 1926. Men i samma veva lade Reijmyre ner och om deras beryktade 36-glas-pantograf i verkligheten var en 24-glas och en 12-glas så skulle det ha kunnat bli en 12-glas "över" år 1926, en som Eda inte ville ha. Då fanns fortfarande Svenska Kristallglasbruken och man kunde mycket väl tänka sig att en överbliven pantograf från ett av medlemsbruken skulle deponeras i en gemensam lagerlokal. Och si: "Långholmen" i Kosta är precis det...

Det ovanstående är rena spekulationer, men faktum kvarstår: I "Långholmen" finns en tämligen bedagad Guillocheringsmaskin och en likaledes tämligen bedagad vertikal, 12-glas pantograf!

Det ni: Bedagade - Javisst. Men vilka skönheter!!